Infallens dag.

Jag ser mig inte som en speciellt spontan person, snarare tvärt om. Men idag har varit infallens dag.
Började med ett två timmars gruppmöte. Första gången, känner ingen, vet knappt vad det ska handla om. Men får syn på en plats med mitt namn på och känner en viss lättnad. Måste ju betyda att jag är på rätt ställe och att de väntat sig att jag skulle dyka upp. Kan låta självklart men i mitt liv kan man aldrig vara för säker. Kvinnan brevid ler lite. Känns som en bra början. Det första vi ska göra är att interviua personen vi sitter brevid och presentera dem inför gruppen på ett intressant sätt. Efter tre frågor inser jag att jag står inte ut med den här människan. Jag är inte ens säker på varför men jag ogillar henne intensint. Får ett infall och utan att förklara frågar jag en annan tjej som på halvtaskig engelska försöker komunicera med en kanadensare.
- Kan vi byta plats, snälla? Och det gjorde vi. På flytande engelska presenterade jag senare George.
Men om blickar kunde döda hade de fått låsa in den första häx... käri... tan... kvinnan. Misstänker att hon inte tänker förlåta mig i första taget. Antar att jag gjorde något dumt. Och någon kan säkert förklara vad, men jag förstår inte. Vi är ju knappast på en date. Vi råkade hamna på samma kurs bara... Människor är märkliga, men det tycker jag allt för ofta tyvärr.
I vanliga fall följer jag alltid strömmen, gör vad som förväntas och sticker aldrig ut ur mängden. Har alltid dagen detaljplanerad. Till och med hela veckans mat planerad och inköpt i förväg. Det är sån jag är, jag gillar rutiner, att alltid veta vad jag ska göra och vad som händer därefter. Men det kändes skönt att handla på en inpuls för en gångs skulle. Sedan kan tantaluringen dra år pipsvängen. Det får inte hända för ofta bara. Jag behöver mina rutiner. Rutiner är bra för att hålla ihop livet.
Så givetvis struntade jag i maten på lunchen och åt en semla under en markis till ljudet av smattrande hagel. Kändes underbart på ett smått rebelliskt vis. 
På eftermiddagen var jag tvungen att lämna lite prover, men sedan struntade jag i resten av planeringen och körde några mil hem till min syster och hennes barn och pratade med dem istället. 
Och till slut läste jag på twitter om #blogg100 och tyckte att det kunde vara kul att testa. Så nu sitter jag här och vet inte vad jag ska skriva... men jag kan ju göra en snabb sammanfattning. Rutiner är bra. Rutiner hjälper mig att ta mig genom livet på ett vettigt sätt. Men att bryta mot alla rutiner är ibland jäkligt skönt!

Ha ett underbart liv!